Så smyckade är kyrkorna, samtidigt tomma
Upplöst gravitation
Interiör: Bänkar och armatur
Scenframställning: Stigar av stjärnor
leder fram mellan raderna
Allt spelar i rymden
Cassiopeja A tränger i egenmäktig ton bort allt annat ljus
varje gång någon passerar genom
svängdörrarna
skymtar nöjesfältet: gatans skenbara attraktion
Varje farkost slukas
Jag spelar in tystnaden
När jag sedan spelar upp den tar skogen vid
berget och skogssjön
Där ligger de alldeles stilla, alla under samma
högtidliga himmel
Ansikten, tysta, men fulla av påskrift
Utsmidda ur samma formlösa materia
Som stora jättar stadigt andas in och ut