Förlorade nyfunna själar svävade i bongotrummornas vilt pulserande rythmer
Vi visste allt, vi visste ingenting
Det fanns ingen att lita på, det finns inget att lita på
för lika lite vet vi, vad vi gör här eller vart vi är på väg
du tar i från tårna och tror du vet mest
men inför den enklaste av frågor rämnar skyskrapan
ditt livsbygge

Låt mig romantisera, låt mina tankar dansa
dina hånskratt och din översittarattityd biter inte
du klär dig i kostym och beger dig till din dagliga maskerad
jag ser dig, jag känner osäkerheten i mig när jag ser dina tankar byta form
och i det korta skedet
vem du egentligen är glimmar
bryts sakta ned och försvinner
likt solen upplöser morgondimman

Jag tänker aldrig lyssna på er som försöker fängsla
sätta bojor, dra upp linjer, lagar och regler, protokoll och säkerhetsutrustning
Den enda säkerhet som finns att lita på

vårat eget förnuft