Mina tankar trasslar ihop sig
orden liksom går ihop med varandra
och det som är kvar, skulle du aldrig förstå.
Jag är ett lyckligt men förvirrat barn,
du har en tendens att göra mig just sådan
en tendens att utan att försöka
krypa innanför min hud
göra mig naken och utlämnad
och när det händer
blir jag lättare arg, lättare rädd
och jag puttar dig ifrån mig
som jag nu vet att du hatar.

För att inte skrämma bort dig
och få dig att putta mig ifrån dig,
som är min största rädsla
så hindrar jag mig från att skicka små sms
med alla tusen ord, alla tusen känslor
alla miljarder tankar
jag har gällande dig.
Men du bör ändå veta,
jag tror du känner det.

De nätter när jag har armar runt mig
kyssar i pannan
och ett leende i mungipan
är vad jag älskar mest av allt.
När tryggheten smyger sig in
och trassliga tankar, trassliga ord
inte spelar någon roll
för då lever jag som allra mest i nuet
utan den stora klumpen i magen
om morgondagen.

Du är under min hud, trasslar ut mina tankar
du kysser min panna
du letar dig in.
Du är en av de bästa vänner jag någonsin haft
och jag älskar dig som mest för just det.