Jag har drömt om att skriva en pjäs. Jag skriver min pjäs och folk tycker om den och den blir lika känd som Romeo och Julia, men med innerligare passion, hetare åtrå och smärtsammare död. Den fångar allas hjärtan och folk kommer minnas den idag och i morgon och på fredag och om fem år och om fem hundra år och dom kommer att prata om den okända författaren som skrev den här pjäsen med innerligare passion och hetare åtrå och smärtsammare död. (kan man säga smärtsammare?)
Jag tänker ofta att jag sätter mig ner med en penna i handen och ett papper framför mig och skriver
akt 1 scen 1
sen blommar min fantasi iväg och jag måste sträcka mig efter den och ta tag i den och dra tillbaks den, för jag går på gymnasiet nu och man får inte fantisera längre.
Sen såg jag en man med rött hår som satt på åkanten och skrev och jag ville så gärna veta vad han skrev om. Kanske skrev han också en pjäs. fast inte med lika innerlig passion och het åtrå och smärtsam död som min.
Men människan har kunnat skriva i 3000 år och alla sagor är redan uppfunna.