Ärrad
går hon längs sin väg
Den väg
hon alltid vandrat
men aldrig känt
Känt
men inte vågat
Vågat
men inte velat
Hon går med tunga steg
Hennes hjärta mörkt
och tyst
Tyst
som hennes huvud
Tomt
hennes hjärta är överfyllt
av ingenting
Stegen hon tar
tunga
Hon går längs sin väg
ärrad
men hon har alltid vandrat
mot sitt hjärtas mörker
Tystnad
Hon går med tunga steg
Trött
Hon vågar inte känna
Känna, men inte längta
Längta
efter någon att hålla
Hon vandrar längs sin väg
Går mot en undergång
Gång


Under

Undergång




Hon vandrar

och hon längtar