Löven dansar av träden,
till vindens och kvistarnas fiol.

Ett adjö i färger ut av den milda sol.


Den stenhårda gata
är nu bäddad av lövens rester.

Så vackert klär dem dagen i fager nyans.

En dans i takt med vinden och dess
fyllda färgernas glans.


Jag behöver ingen tröst.

För solen och den sprucknas röst.

Värmer mitt ärrade bröst.

Jag river den grå stenmuren framför himlen.

Det här är livets, lövens och min …


Sista stunds höst.