När ska jag bli mig självGår försiktigt fram, håller det i handen, så länge det behövs. Här, här, håll dig tätt intill. Försiktiga steg där bland alla, i personalrummet, på kontoret, som en minsökare. Vad pratar vi om, hur stort är utrymmet? Vad är ok, hur blir man en kuf, ett roligt skämt, en flummare, ett irritationsmoment. Det gäller att passa sig. Ju högre status desto lättare att hävda sitt självs rätt att finnas till. Men det är en fin balans, status kan alltid ändras. Ibland lägger jag fram det, pang, rakt på fikabordet, delar med mig öppet. Ja, varsågoda, ta en bit var, jag tror det kan smaka. Eller gör jag det? Knappast i grupp, minsta lilla offensiva ton och jag drar mig tillbaka, svänger om, girar förbi, skrattar bort, håller med, smyger ned det från bordet och det får glida ned i fickan med van hand, rätt så omärkligt. Det skaver en hel del och kvävs nästan därinne, det är så lite luft och lite plats. Ibland sticker det iväg ut när jag slappnar av och tar plats utan att tänka på att det kanske generar mig. Det gäller alltså att inte släppa kontrollen.
Övriga genrer
av
Tillbringaren
Läst 246 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2010-10-17 01:21
|
Nästa text
Föregående Tillbringaren |