Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Årtag

Lodet vill dra mig tillbaka, riva hjärtat mot såriga klippan.
Strimla dagarna sprida dem bland havstulpanerna.
När barfota vandrade där bryggorna ropar; Längre ut.
En gång var jag där, långt, långt ut. 

Där fanns inget att sakna, allt var bara ett avlägset brus.
Ett sandslott på barriärrevet.
Men det fanns alltid papper och penna.

En gång hade jag en lillebror-
som seglade på de sju haven,
med mina dikter i bakfickan.




Prosa av Carola Zettergren
Läst 308 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2010-10-18 03:38



Bookmark and Share


  Elaine.S VIP
Håller med Catharina, de tre sista raderna griper tag lite extra.
2010-10-22

  mayhem and order
havstulpaner, dem har jag nästan glömt. varför? så dumt. enkelt och stort. as it is.
2010-10-18

    ej medlem längre
beskrivande utan klyschigt. jag gillar sista stycket väldigt mycket.
2010-10-18

  Catharina Edin VIP
Mycket vacker text. Särskilt de tre sista raderna går rakt in i hjärtat.
2010-10-18
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren