Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livets gata

Från första stund, höll du mig kär
Från första stund, var du alltid där
Trots det var mitt tvivel alltid nära
Varje ljus, varje nytänt hopp, fick åter mig att brista
Det som är mitt att älska
Är också mitt att mista
En oro alltför tung att bära
Skuldens mörker är på väg att vinna
Jag kan rymma men aldrig försvinna
Så jag skriker på din hjälp
Än i denna stund, håller du mig kvar
Än i denna stund, är du allt jag har
Du vandrar vid min sida uppför livets gata
Som jag försöker älska och aldrig hata




Fri vers av maximilano
Läst 312 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-10-18 23:59



Bookmark and Share


  wildah
Så fin så jag vill bokmärka den här dikten!
2011-06-09
  > Nästa text
< Föregående

maximilano