en svala lyfter
någonstans i mellanöstern
hon vet inte riktigt var

flyger ensam
minns inte varför

men hon blickar uppåt
gläds över den oändliga friheten ovanför
sjunger ljusa toner
låter dem - och vinden -
bära henne hemåt

hon ser människor
långt där nere
de verkar vara fast
hon vet inte
att hon brukade vara en av dem

en av de människor
som inte kan göra annat
än att sakna de som använt sina vingar

sakna de som flugit iväg


men svalan på väg hem
hon gläds över solen
vinden
och sången

och över den oändliga friheten