***************************************

Morgondepression. En start på dagen som att för hand dra igång ett gammalt lok. Jag minns inte vad jag har drömt. Känner mej tom och halvt utbränd.
Rasmus sitter på fönsterblecket, och Primus ligger bakom mej i sängen.
Ringde D. men inget svar, tänkte vi kunde sammanstråla och spela kort.
I morgon kväll ska jag sitta barnvakt åt lilla Moa, hoppas jag mår bättre då.
Klockan är 12.53 och jag ska cykla ner till Willys och köpa kattmat, samt ljungblommor att ha i blomlådan, vackert. Kanske köper ett par hamburgare på rabatt på MAX. 

15.12: Hamburgarna var goda, MAX är bästa hamburgerkedjan tycker jag, dessutom billigt. D. är på G hit med starköl, jag förslog en "avskedsöl", han reser ju imorgon till sina hemtrakter, Skåne. Jag lyssnar på Duffy, Warwick avenue, skön röst, söt tjej. Jag måste ta av mej skägget och håret, jag ser ut som en tomte, inte bra. Behöver komma igång och städa också, det är så svårt att ta initiativet och sätta igång, när man skjutit upp det så länge som jag gjort. Det tillfälliga blir lätt permanent för mej, och kanske för de flesta andra?
Bon Scott var en bättre sångare än Brian Johnson (heter han så?)
Jag lyssnar på goda AC DC, det blir man glad utav, om jag sen tar en öl eller tre så kanske jag kommer i stämning för att ringa folk; jag hamnar liksom i en passiviserande bubbla, som jag måste spräcka varje dag.
Minns inte vad jag drömde inatt, det får mej att känna mej amputerad psykiskt. Minns endast en glimt; jag fick en psykiatrisk diagnos; att jag "var ett stängt system"... Jag känner mej stängd idag, så några öl kanske får mej att öppna mej, ska ta en nu. Jag längtar efter en kvinna, men jag tror att medicinen får mej att bli impotent, så jag ska testa att sluta med den.

18.01: Fy fan vad trist det är med alkoholister! D. kom hit redlös, jag körde hem honom ganska snart. Jag hade sett fram emot att vi skulle ses, eftersom han ska vara borta i 14 dagar. Nu sitter jag här ensam igen, tråkigt. 100 år av ensamhet känns det som om jag utstått, så jag ska väl klara av en kväll till. 

20.33: Har sett första avsnittet av "Våra vänners liv", en bra serie, iallafall detta första avsnitt. Sten Ljunggren var superbt klockren i rollen som svärfar, ja de var bra allihopa. Jag funderar på att cykla upp och köpa mer öl, men det kanske får räcka. Fick en fin kommentar utav S., hon är fin.
Jag kanske går och lägger mej, är trött och känner mej spänd, kanske ska läsa slutet på Ranelid-romanen, en underbar bok. 
Lyssnar på Bowie; Heroes, tänk om livet kunde vara som i den låten!
Ashes to ashes... Jag hittade en heineken i kylskåpet, gott, men jag skulle vilja ha haft starköl ikväll, eller en och annan grogg, men jag måste vara i form för barnvakteri imorgon, Moa har sagt att jag gärna får komma och hämta henne på hennes dagis, söt liten flicka, min brorsdotter.
Väntan på livet, jag tycker att hela mitt liv, eller bortsett från barndomen, mina 10 första år, varit en ständig väntan på LIVET... Men det behöver ju inte betyda att mitt liv känts hopplöst, jag har väl hoppat från tuva till tuva i livets träsk... funnit och skapat nån slags meningsfullhet med livet, men ikväll tappade jag plötsligt tålamodet; jag hade sett fram emot att Dan och jag skulle ha en session, men så kom han ju full och helt ur form, ett fyllevrak helt enkelt. Tragiskt, och det triggar upp minnen och känslor som jag haft inför både min bror Leif och min far, när de var i gasen.
Jag vägrar att bli en medberoende igen, därför sa jag nej till D. idag; satte en gräns för honom. 
Nu är klockan strax 22, och jag ska gå och lägga mej, ajö poeter och alla andra odödliga.