Jag älskar att skriva - jag har berättat om det förut. Skrivandet är del av mig som jag är en del av det. När jag är glad skriver jag oftast inte, jag skriver när jag är ledsen eller fundersam - när jag är fundersam blir det oftast långa texter (som den här) och när jag är ledsen blir det oftast dikter. Inte alltid, men oftast.

Just nu är jag fundersam. Och glad tror jag. Jag vet i alla fall en sak som jag är glad över - min syster.

Min syster går estet-musik på Spyken, andra året. Hon har spelat piano sedan hon var sex år gammal och har ett otroligt bra gehör. Hon skriver även egen musik, men inte så mycket text. Så här om dagen tog hon en av mina dikter som låg framme och skrev en melodi till den. Och så idag - för ungefär förtiofem minuter sedan - spelade hon upp den för mig.
Wow.

Det var lite av en kick faktiskt - det kändes både coolt och... jag vet inte. Jag har sett saker jag har skrivit på andra sätt en bara simpel text förut; en gång läste min lärare upp något jag hade skrivit, men då var jag liten och tyckte bara att det hela var pinsamt. När jag praktiserade på Skånska Dagbladet i våras fick jag enn uppgift att skriva en egen artikel och helt plötsligt såg jag den i tidningen. MIN text med MIN bild och MITT NAMN under.
Det var en kick. En känsla av glädje, stolthet och... jag vet inte.

Dikten heter "Once Upon a Dream" - den finns här på min sida. Vad som är ironiskt är att det var ett fotografi på min syster som inspirerade mig åt att skriva den. Jag tycker om att fotografera och jag gjorde det mycket när jag och min familj var i fjällen i somras. En av bilderna som jag tog är tagen på toppen av Skierfeklippan i Sarek långt upp i Sverige - det är vackert väder och man kan se hela utsikten, samt en tonårstjej på 157 centimeter som ligger utsträckt på mage längst ut på klippan iklädd blågrön tajt kjol och svart luftig top.

När jag tittade igenom bilderna när jag kom hem fastnade jag direkt på den här. Jag kunde känna inspirationen fylla mig och jag var bara tvungen att göra någonting med den. Först redigerade jag den på datorn genom att framkalla de mörka färgerna och det blåa i himlen, men sedan visste jag bara att jag var tvungen att skriva någonting.

Så där var den - min första dikt skriven av mig när jag är glad istället för ledsen. Once upon a dream skriven av Alice sommaren den bla bla bla... Jag menar wathever - det var bara en dikt, en text. Men så hittade min syster den och skrev en melodi som hon spelade upp för mig. Andra gången sjöng jag med. Och vi sjöng den om igen. Och igen. Och igen...
Och vi gjorde det tillsammans.
Det är i sådana ögonblick jag känner hur mycket jag älskar mig syster och jag vet att vi alltid kommer att vara vänner. Inte bara för att vi är släkt, men för att vi får uppleva sådana saker då hennes passion i livet är musik och min är skrift. Tillsammans kan det bli en sång, och det är... jag vet inte - fantastiskt. Extraordinary. Wathever.

Min syster är bäst.