Han vaknade naken och medvetslös i sömnen
Gränsen var tunn som lågan i en mordbrand
Han gjorde ett desperat försök att resa sig igen
Men ingen har någonsin byggt ett liv från sand

Asfalten mot hans knän gjorde tystnaden talrik
Askan i hans händer röda gjorde själen svart, dylik
Brevet, en kärleksförklaring brändes gång på gång
Röken som blev till andades in av både dig och mig

Han viskar i vinden
Ingen annan hör
Han skriver om sommar
Och om kärlek som dör

Han skriver om lögner
Och om hur han föll
Han slåss för sanningen
Blir slagen omkull

Han lägger sig naken, medvetslös för att till slut somna
Ser på världen och allt vackert han nu måste lämna

Drömmer om den kvinnan som
en gång har förändrat hans liv
En flamma bränner hål i den svarta
själen och hon har ingen tid

Blöt av regnet, svart av elden la du din hand på min
Alla fönster slogs ut av tyngden och en vårvind blåser in
Fostrad från sommar, åldrad av hösten blir drömmen tidlös
Jag höll dig hårt, vägrade släppa, kärlek dog, du bröt dig lös


Åfgar 2010