håll inte får hårt jag är inte din
har glömt bort känslan
av magi
hur det fladdrar och hur
vinddraget från fallet
kittlar i sidorna
men vågar ju inte ändå
visa
berätta
lyssna
så kalla mig inte älskling
vi vet båda två
säg inte att du inte är någonting
utan mig
för du var allt innan vi ens sågs
din genomträngande blick
skulle se inte fråga
jag varnade om tornados och
skyfall
du predikade om kärlekslågan
*
vi andades samma syre
i samma natt
kysstes miljoner gånger
och när han sov viskade jag
håll inte så hårt nu
då försvinner jag
fegast i stan kunde jag inte ens
förmå mig att säga det högt
kröp istället ihop
och försvann in
i hans omfamning
morgonljuset dansade
på hans ögonlock
han sov fortfarande
och jag tänkte fan
jag tycker nog om honom mest när
han sover
tårar trillade oprovocerat
ner för mina kinder
och jag tänkte fan
jag kan inte dela säng
med finaste mannen
och lipa
han kysste min nacke och sa
vill du ha kaffe
jag sa ja men låg kvar
eftermiddagslöven täckte asfalten
vi gick i takt
höger vänster höger vänster
min stickade vante förhindrade
honom från att fläta samman
våra fingrar
han sa
håll inte för hårt nu
då försvinner jag bara
tro inte att du har mig
för då är jag så långt ifrån
din ägodel jag kan bli
jag nickade
vi kysstes
vänstersidan krampade
han släppte
krampen släppte
han log
fladder