Ett sorgens barn är jag

bär den i mitt inre

som en tröst

ett oförlöst barn

Det växer likt vildrosor där inne

i det djupa, mörka

fulla med törnen jag odlat där

i min harm

Snart är jag gammal med en gummas ansikte

men i mitt inre bor då fortfarande

barnets sorg värkande