Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett styck frontallobotomi, tack

Det skulle vara skönt
Att inte känna så mycket alls
För let's face it
Det gör mest ont
Och när jag ville skriva face
Ville min mobil skriva facebook
Fast det här inte har med facebook att göra
Men det kanske har det ändå
Ont gör det i alla fall


Jag brukade alltid må dåligt på våren
När jag känner så mycket
Och alla andra är så jävla lyckliga
Att jag bara vill skrika
Och sticka ut deras skinande ögon
Och slå deras endorfinstinna skallar
Till en slät, jämn smet
med några flisor av skallbenet som garnering
Hösten var min räddning, min tid
Då jag styrde mig själv och tänkte klart
Nu
Mår jag dåligt på hösten också
Känner för mycket, bryr mig för mycket
När ingen bryr sig och inte borde det



Snart
Sprider sig smittan
Till sommarn och vintern också
Snart
Mår jag så här hela tiden
Snart
Finns inget annat kvar
Och inget traditionellt botemedel
Hjälper riktigt längre



Jag kanske kan använda pengar
Och köpa låtsasvänner
Det gör jag redan
Bara att sätta i system
Hundra spänn om du fikar med mig
Femhundra för att lyssna på mitt gnäll
Tusen om jag får en kram
Då får du ut något av det också
Det blir en win-win situation
Ett omvänt moment 22
Och vi slipper låtsas
För vi vet att det är allt det är
och jag slipper skämmas
för att behöva vara nära någon
men det funkar inte
då skäms jag för att jag inte kan klara mig själv




Jag vill göra en beställning hos doktorn
Goddag
Ett styck frontallobotomi tack
Det blir sjuttonhundratjutre och femti
Fast du kan strunta i femti, vi har slutat med öringar
(precis som vi vill sluta med dig, men du vägrar ju dö ditt äckel)
Och så in med en borr bara
precis som i den där filmen med han som borrar sig
i huvet
fast här är det doktorn som borrar
så mina tänder skallrar
sätter på ett tjusigt bandage, och så nästa



Då skulle jag fungera bättre
Kunna arbeta duktigt
Vara duktig
Och få en klapp på huvet när jag är duktig
duktig?
duktig, duktig!
Och slippa längta
Efter sånt som inte kan bli sant
Med lyckocentrum söndertrasat,
pulveriserat, förintat
Kan jag kanske, kanske
Bli lycklig




Fri vers av yoakimu
Läst 370 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2010-10-26 21:25



Bookmark and Share


  systra
Satt och nickade igenkännande genom hela texten.. Jätte bra! Jätte, jätte, jätte bra!
2011-01-25

  stenen/ Yv Ericsson
jag läser din text och gillar det självutlämnande mycket. stort igenkänn.
jag var lycklig en dag, häromdagen. sen ramlade jag in i en grop av depression. men visst finns det hjälp. det gör det. att du kan få vara lycklig åtminstonde ibland.
förresten kan jag tänka mig att fika gratis och ge dig en gratiskram, tillockmed lyssna på ditt gnäll. (fast det kostar femtio öre, HAHA)
2011-01-02

    ej medlem längre
har läst denna både en och två gånger. hösten är även min favoritårstid. och favoriten av månader är tveklöst november. kanke för att alla hysteriskt lyckliga lyser med sin frånvaro. kanske för att mörker är det vackraste av vackert. vet inte riktigt. har älskat november sedan jag var barn.

tycker om den här iakttagelsen av smärta väldigt mycket. tycker om din svarta humor. att få kunna stänga av känslor och tankar ibland vore drömmen. att kunna trycka på en knapp. mitt recept är skogen. bland träd och stjärnor och himlar finns inte plats för bagateller. och allt världsligt som gör ont är ju i slutändan bagateller. det går snart över. och så gör nåt annat ont istället. inget mer viktigt än nåt annat.

sänder dig varma tankar och all min frid och glädje. jag har så mycket att jag gärna delar med mig. och tack för dina fina ord.

kram!
2010-11-11

  Shininkagemusha
Grymt men med någon slags bisarr, svart humor bitvis som jag gillar. Oförlåtande dikt, det är alltid skönt. Talrytmen i den är mycket bra återgiven.
2010-11-06

  wildrose
Jo, du är duktig.
Duktig.

DUKTIG =)
2010-10-28

  wildrose
Väldigt bra.
Sorglig text.
2010-10-27
  > Nästa text
< Föregående

yoakimu
yoakimu