Mattan i hallen
är fylld av grus,
som en vårdag då någon tänt solen igen,
men det är oktober
och påsar under ögonen;
blåskatarr

Jag tänker på dig ibland,
mest hela tiden,
som att du är det andra sista kronbladet kvar i...
Älskar; älskar inte
Vem som gör vad av oss faller flyktigt undan,
allt ligger i väntan när man slaktat blomman

Onsdag nu, lite senare,
och dina stövlar är redan strimmiga
av vägsaltet
Du behåller dem på, som för att rädda något,
men jag ska inte behöva påminna dig,
för det knastrar påtagligt från
mattan fylld av grus