Prövar du mig hur hårt jag kan slås ned i rakbladsmarken
för jag orkar inte mera jag orkar inte mera

livet är för andra inte för mig har jag insett nu små glimtar
jag får sen tas de ifrån mig som julaftonspresenter

du ska inte få njuta av livet du ska härdas och plågas och
dras efter den hårda marken den själ är som gjord för att
plågas

redan som ett litet barn var jag plågad sargad och hånad
jag minns mina tårar jag minns ert förakt ni som vuxit upp
till människor av denna era av kärlekslösa tid

hur många tårar har fallit från mina stora ögon som förvånas
varje gång dom svämmar över av saltet

jag har fastnat hårt och jag känner bara gråt som vill komma
men som fryser till is

smärtan
smärtan
smärtan

vandrar
vandrar
vandrar

utan något
slut