Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag önskar inte bli vidare dömd över det här. Den här texten handlar om min vardag för många år sedan. Alltså mitt förflutna.


Ett förflutet undervattensbarn

Under vattnet hör jag mina egna hjärtslag.

Naken hud i tystnaden och värmen.
Uppgivenheten äter upp mig inifrån.

52 sår som snart ska bli 53.


Min egen lilla sorgliga samling.


Fri vers (Fri form) av Karolina Axelina
Läst 387 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-10-28 20:14



Bookmark and Share

    Herr Ångest
Tung, vacker, sorglig men när man återvänder till titeln förstår man att det mörka tillhör det förflutna och känner åter hoppet spira.

Mörkret bär vi alltid med oss, liksom det förflutna, men om vi kan lära oss att hålla det nere och se ljuset kan det fortsätta vara en del av något förflutet, ett litet svart minne, en påminnelse om vad/var vi skulle kunna vara.

Bra skrivet!! Gillar den här starkt..
2010-11-10

  Line W
Tung och fin text med en vacker titel..
2010-10-28
  > Nästa text
< Föregående

Karolina Axelina
Karolina Axelina