Inför människor du en gång känt
Kommer du aldrig förändras
För dem kommer du alltid vara
lika mobbad
Omogen
Töntig
Elak
Som de tyckte du var för 10 år sedan

Jag låter dem inte förändras
Trots att jag helst av allt önskar
Att de ska sluta se på mig
Såsom de gjorde i första klass

Jag är fortfarande bitter
Trots att jag nog inte heller var någon ängel
För när jag tänker tillbaka
Inser jag hur mycket av mitt liv
De faktiskt format
Hur många människor jag aldrig kunnat känna mig trygg med
För att de påminde om tjejerna i lågstadiet

Jag har gått vidare
Jag står inte kvar och gråter över avlägsna minnen
Men när jag ser
Att jag inte lyckats bryta gamla mönster
Blir jag frustrerad
Över att osäkra barn
Kan ha påverkat mitt liv så kraftfullt

Om jag träffar dem nu
Kommer jag fortfarande se upp till
Och hata dem på samma gång
Och kommer de fortfarande
Se ner på mig?