Dröm stort!
Och när man kommer fram så
är det ett konferensrum med kallt kaffe,
slitna möbler,
skitig utsikt
Om än från 250:e vånngen,
som maxhastigheten i en sportbil,
som jubileumsår

Äsch, jag har ändå alltid varit höjdrädd,
tänker hon och fortsätter att gräva sig
neråt

På episkt vis
framhärdar hon ett liv på en ö,
denna ö i hennes huvud
Byter grus under kängan mot
sand mellan tårna

Hon har alltid hatat
framspottad Birro-poesi
som aldrig får andas
Stora gester, massa snack
Livet är ju ändå sällan så...
så svulstigt

Hissen är trasig,
det är bara ett schakt uppåt tills
det svartnar
Spaden i jorden slö i bladet nu,
och sand är ju till slut
bara korn som skaver

Hon struntar i att drömma stort,
struntar i att drömma litet
Hon skiter fullständigt i svulstigt
Ön med man och allt
trasas sönder innanför ögonlocken
och
inombords trycker hon mentalt
på 250