Det borde stanna mellan oss, det här med att jag har en hund i garderoben som bara jag kan se

att jag öppnar där ibland för att bevisa för mig själv vilken tur jag har som fortfarande har det. Och min spegelbild som bryts i miljoner skärvor varje morgon när jag måste välja ansikte

jag har bara tröttnat på att se alla dessa ord som flödar ur folks munnar det är precis som att vada i spyor vissa dagar, jag har tröttnat på ansikten utan liv och på att se utrymmet mellan dina tankar fyllas

jag kan höra dina tankar precis för jag är inte paranoid utan mer lite som en igloo, jag är ett svalt ljust utrymme där man kan få tid att uttala ord som verkligen betyder det man tänker.

Jag vill inte tala ett annat språk längre för att kunna överleva, jag vill inte längre se mig själv i spegeln och undra vilka av alla de där personerna som är jag

det är bara för många ord som skulle kunna definiera mig det finns för mycket som passar in på mig för många varianter av mig som jag låter er välja av

jag är ett kalejdoskop av egenskaper och därför kan jag se när du ljuger

jag kan se skillnad på dina lögner och på när du inte ens själv vet om att du ljuger, jag ser dig, jag har alltid sett dig och när du går din väg kommer min hund följa dig vara din skugga och fortsätta se dig

och jag är trött på det. Trött på att se dina stora falska ögon blinka som en slags signal som du tror ska hjälpa till att övertyga mig om att du är den som behöver ledas, medan du i ditt gråklibbiga hjärta vårdar bara dig själv och det du tror alla andra vill se.

Men du har ingenting i din garderob förutom en mängd hjärtlösa kostymer, det är för att komma undan dig som jag har en hund i min och en krokodil under sängen, jag kommer inte låta dig stjäla mer av min kunskap, allt du säger är meningslöst jag tror vi kan konstatera det nu att jag är så mycket klokare än du antagligen någonsin kommer att bli

och det är därför du aldrig kommer att ha en krokodil under sängen och aldrig bli osynlig för mina miljoner par ögon.