med förvåning ser jag ner på den grå klumpen

vänder blicken snett uppåt

begrundar vad jag trodde var ett...  ja vad trodde jag?

levande väsen kanske

något med goda avsikter

ser endast kött

redan i föruttnelse

ett och annat revben

lukten är inte behaglig

vränger tillbaka kostymen

böjer mig ner för att plocka upp

hjärtat, men vänder på handen

iställlet för att plocka upp, daskar jag bort

den gråa saken som ska föreställa

liv och kärlek

vad är det för mening med att bära med sig

organ som ändå inte fungerar

Faktum är att stegen känns lättare nu

zippade upp, tog på en käck hatt

glöm inte leendet

Nu tar jag Världen