Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Franskaläraren i sjuan.




Att gå i pension

Vi talade om ingenting, vi konverserade i tystnad, medan rodnaden, som lagt sig på dina kinder, steg. Jag hade aldrig hört din tystnad förut, och nu satt du där, med cigaretten i mungipan. Du knäppte jackan och såg ut över skolgården. Du talade sedan, men jag minns inte vad du sa. Jag rös till lite och lade mina händer på bänken. Den var kall, fastän det var maj, eller kanske rentav juni. 
 Jag såg hur du ställde dig upp, borstade av dammkorn från din jacka, och gick iväg. Allting gick så långsamt. Som om du aldrig kom fram dit du skulle. Du gick, i alla fall. Du går fortfarande.

Vi talade om ingenting, vi konverserade i tystnad, medan rodnaden, som lagt sig på dina kinder, steg. Jag hade aldrig hört din tystnad förut, och nu satt du där, med cigaretten i mungipan.

Du knäppte jackan och såg ut över skolgården. Du talade sedan, men jag minns inte vad du sa. Jag rös till lite och lade mina händer på bänken. Den var kall, fastän det var maj, eller kanske rentav juni.

Jag såg hur du ställde dig upp, borstade av dammkorn från din jacka, och gick iväg. Allting gick så långsamt. Som om du aldrig kom fram dit du skulle. Du gick, i alla fall. Du går fortfarande.




Fri vers av Doktor Vinter
Läst 1841 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-11-05 18:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Doktor Vinter
Doktor Vinter