Ja, vet ni, ibland så vill man bara dra sig undan från världen och gå in i sig själv. Många missuppfattar det hela och tror att man är självupptagen. Men det är ju inte det man är. I det man så drar sig undan, är syftet att nå fram till sitt inre igen. Komma i balans för att återigen ha kraft att möta världen igen. Samhället av idag gör att människan på olika sätt inte tillåts att vara i kontakt med sitt innersta.

Att dra sig undan och på det sättet hitta sig själv i stillheten. Jag skulle fylla jämnt den 25 oktober och staden tidning hörde av sig veckan innan. Tidningens representant undrade ifall det skulle skriva ett porträtt om mig. Men jag tackade nej.

Det kallas populärt för" Retreat", detta att dra sig undan. Ja, det var just det jag gjorde då jag skulle fylla jämnt. Jag beställde en tredagars uppehälle i Rättvik. Där spenderade jag så tre tysta dagar. Ja, jag kan ju berätta lite här så, hur det var innan jag och några till gick in i tystnaden. Själva kursen, eller vad man skall kalla det, började den 25 oktober kl 18 30.

Jag kom en timme innan kursen skulle ta sin början. Från Rättviks centrum vandrade jag så i ett av snöpuder nedstänkt stad, längst med motorvägen och upp mot meditationsgården. Kristallänglar mötte mig, då jag vandrade upp för den sista sluttningen, till just gården för meditation. Jag mötte en nunna, som presenterade sig "hej jeg heter suster Veronick." Jag tittade på nunnan, som ifall hon vara verksam i ute samhället, skulle varit pensionerad för längesedan. Så sade jag "Mitt namn är Andreas, ifall jag inte misstar mig, så har du en utländsk brytning". Syster Veronica blickade med gråa ögon på mig. Ögonen var inbäddade i ett ansikte som var benigt och full av rynkor. Tyvärr, så kunde jag inte läsa av en blid stillhet i hennes uppenbarelse, så jag tog avsked av henne och gick vidare.

Jag följde en skylt i markhöjd som förtäljde att meditationsgården, låg ett par steg bort. Jag följde med i skyltens riktning och såg då ett två våningshus som var mörkbrunt med vita knutar. När jag väl var inne i byggnaden, stannade jag upp framför anslagstavlan, där redan två andra personer stod. Den ene, gjorde sig hela tiden lustig, på ett sätt som inte tilltalade mig. Den andre var lugn och samlad. De var klädda i jeans och munktröjor.

Den som var rödlätt i hyn med glasögon, samt väl tilltagen kroppsydda och rosiga kinder, drog ännu några lustigheter, som hans kamrat artigt nickade åt. Jag presenterade mig och sade "Ni behöver bara säga era namn, för titel eller det ni arbetar med, är bara ett ytligt sätt att få kontakt, så det kan vi lägga därhän. Den som så var lustigheten själv, sade då "Ja jag heter Evert och är präst, det här är min assistent i församlingen i Solna." Jag sade då" Okej, du verkar identifiera dig med din yrkesroll, i fall jag inte missminner mig, är det delar av vårt inre här vi skall möta då vi träder in i tystnaden. Jag hoppas då inte att jag möter min yrkesroll, förhoppningsvis möter du inte din då heller."

Ibland är då så att jag bli sådan, förstår ni, som bara säger det jag tycker och tänker. I rätt sammanhang kan det vara bra. Som nyss då jag mötte prästen.

Sedan åkte jag tillbaka till Norrköping igen. Jag träffade den verksamhetsansvarige för föreningen "Hållbar utveckling i Norrköping." Det är en förening som försöker starta upp alternativa energikällor. Den personen som jag då träffade, var en undersätsig man i medelåldern, som hette Göran. Göran höll i den verksamheten som innefattade 8 stycken långtidsarbetslösa kvinnor i medelåldern. För var och en av de kvinnorna får föreningen 4900, av arbetsförmedlingen.

I alla fall startade jag upp mötet, med den verksamhetsansvarige i att säga "Ja, här skall ni alltså vara en förening som arbetar med alternativa energikällor, så har ni då tio stycken lysrör i taket. Vad jag förstått så samarbetar n i inte med kommunen i att miljö diplomera er heller, vilket ger noll poäng i trovärdighet. ” Göran verkade illa tagen av det jag sade, repade dock mod och replikerade ”Hörudu, du gör ingenting, medans jag jobbar ständigt, jag till och med tar med mig jobbet hem.” Jag tittade med ens lite mer koncentrerad på honom, i det jag sade ” Ja, just nu pratar jag med dig, det är att göra något anser jag, sedan vet du nog inte vad jag gör annars, därför konstaterar du att jag inte gör något. Kan det vara rätt tolkat av mig.” Det svarade Göran inte på, istället vidhöll han hur jobbigt det var att miljödiplomera sig.

Jag försökte då säga något som kunde vara tillgång till verksamheten, Jag kan starta upp en skrivarkurs i kreativt skrivande.” Göran förvred sina anletsdrag i motstridiga känslor, tittade därefter osäker på mig och sade ”Hur skall det gå till, vem skall vara med, här vill nog ingen.” Till saken hör, att de åtta kvinnorna fanns i bakgrunden, några hörde på vårt samtal. ”jag vill vara med”, hörde jag en kvinna säga. Sedan en till kvinna” Jag vill också vara med.” Så sade jag till Göran ”Med mig blir det då tre personer, det är det som behövs för att en cirkel skall komma till stånd.

Ja, sedan satte sig det två kvinnorna som ville vara med, ned vid bordet där Göran och jag satt. Jag sade så ”jag kan även hålla i en yoga stund här för kvinnorna.”

Plötsligt märkte jag hur Göran vred på sig i stolen, hans ansikte verkade med ens förvridet av en inre osäkerhet. Han sade ”Men du kan väl inte yoga.” Jag försökte nu behålla mitt inre lugn, "Jo Göran jag kan yoga, men jag märket att du tvivlar på det jag säger. Inte tvivlar enbart på det, utan på mig." Göran försökte så samla sina anletsdrag, samtidigt som han gjorde det, så sade han ”Ja, men du brukar ju skämta. Inte för att du är en skojare, men en som skämtar. Nu vet jag inte hur det gick till, men plötsligt började Göran att säga att allt var jobbigt och att det inte fanns något att tro på. Det verkade som om han öste ut sin förtvivlan mot mig. ”Allt i bibeln är bara sagor, det går inte att vetenskapligt bevisa.”

Jag sade då, att tro är en sak och vetenskap en annan sak. Göran hävde då ut sig att han under hela sin barndom, blivit utsatt av sina föräldrar som var strängt troende. Han var med som pojk, där starkt kristna människor i styrande ställning i kyrkan, sade en sak där, och levde ut motsatsen privat. Göran fortfor ”Allt var hycklerier, falskhet.” Jag bemötte det genom att säga, "Allting går att missbruka eller bruka. Du var utsatt för det i din barndom."

Det tron handlar om är att se det positiva i varje människa, med ett högtravande språkbruk, kan man kalla det positiva för Gud. Yogan försöker att se till att vi människor blir hela igen. Det finns olika redskap för det, andra redskap kan vara meditation. För det mesta är vi splittrade i vår vardag. Yogan hjälper oss med att vi komma in i oss själva igen, då vi förut, var utom oss." Göran, tittade förundrat på mig ”inte visste jag att du trodde på Gud!.” Jag fortsatte ”Jag tror på det som är helt i varje människa, naturen och djuren är redan hela i sig. Det är bara människan som inte är det. Allt som är heligt, skall vi respektera. Det är då vi är splittrade som vi inte vet det bästa för oss eller omvärlden. Vi splittrade människor hugger sedan en lång tid ned träd, som sedan omvandlas till pappersmassa, som bli toalettpapper. Att handla på det sättet, gör bara splittrade människor. Vi har bedrivit våld mot stora delar av moder jord, inte sett jorden som en helig plats att vara på. Göran tittade med ens koncentrerat på mig. ”Jag håller med dig, men man behöver ju inte tro på Gud för det.”

Jag fortsatte. "Indianen en gång längre tillbaka i tiden. Respekterade allt på jorden. Efter det att han nedlade en Buffel, så tackade han dels andens Buffel samt Den store anden, för det." Göran började med ens bli ivrig, i det han sade ”Man behöver väl inte blanda in Gud då man tackar för maten.”

Där tänkte jag, slutar jag. Jag tittade så på Göran och tackade för mig. "Men jag kommer på måndag för att visa dig planeringen för studiecirkeln i kreativt skrivande."

Jag behöver nog en vecka till i Rättvik i konsten att tiga