Du hade lånat en lägenhet.
Några stulna timmar,
väldigt förbjudna.
"Vi skulle ju aldrig ses igen"
viskade du
och fick mig att betagen falla
rakt in i dina mjuka kyssar -
suckade du? med nästan tårar i dina ögon
och släppte mig.

"Det är allvar"
viskade du.
Denna lilla tid har vi.
Vi skulle ju aldrig ses igen,
"älskade du?"
och jag lockades bort av sorgfylld åtrå.
Bort, förd av dina fingrar i mitt hår
viskade du "Kom aldrig tillbaks till mig"
och tog mig med.

Gå din väg!
För evigt
är du min. "Jag kan aldrig få dig"
sa du,
mer till dig själv än till mig
hörde jag

en livslång saknad redan i din röst
och såg alla sorger jag någonsin känt
i dina ögon och lovade jag dig
att vi ses
men aldrig möts.