Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Foto: Eva Langrath. Repris tidigare publicerad 09-11-07




Frostdag

 

i år besökte jag ingen kyrkogård
och sjöng inte i kyrkan när ljusen tändes

 

dagen var en arbetsdag
detta annorlunda år

 

jag går försiktig
på den första krasande frosten

 

öppnar sakta locket
till den blå minnes asken

 

finner ett pärlande skratt
från ett barn som aldrig blev tre

 

                      *

en önskan att älskas fast jag var fel
bara i sången kunde vi mötas

 

                      *

en hand som stryker ett grånande hår
hos henne var jag aldrig fel
hon ler fast rösten är borta

 

                      *

lakrits-kolan i påsen när han kom på besök
och han envishet. aldrig hade han fel
fotografiet var förstås spegelvänt

                     

                      *

doften av ladugård och värme
kärlek och snustorr humor
kaffe på fat och pump i köket
på sängkanten Gud som haver

 

                      *

 

cykelfärden bakom hans rygg
genom en levande tallallé
han blev sen en rullatormästare

 

                      *

 

hon instruerade min syster och mig
att sitta som fina damer gör
oj vad vi övade med skralt resultat
vi damp ner på stolen och fnissa i smyg

 

                      *

 

den första luftmadrassen
som var gul och röd
reklamtryck för Kellogs flingor
lotteriet var hans lindebarn

 

                      *

 

hans stolthet bakom ratten
i den stora svarta bilen
en sommardag när jag var fyra
och mötte hennes skrattande ekorrblick

 

                      *

 

hans spännande berättelse
om båtfärden till ”Amerikat”
en morgon i kökssoffan
sen fick han en egen familj

 

                      *

 

i asken finns också de
som nyss var här

 

den djupa vänskapen som befriade
modet och värdigheten han visade
när han gick dit andra gått före
en grådag förra november

 

                      *

 

hon var studiekamrat genom många år
från hjärtlungräddning
till högskolepoäng och uppsatsbryderi
sista kursdagen i maj stod stolen tom
hon kom aldrig hem

 

                      *

 

hon som brann för dem
som inte platsade i mallen
hittade vägar att nå

 

näsduken hon räckte mig
när min sorg var stor
gräset var som grönast
när tiden var utmätt

 

                      *

 

frosten krasar under foten
ett ensamt lingon
blodrött intill stenen

 

jag stänger sakta
locket till den blå asken

 

kylan nyper  kinden

 

gräs och träd är på väg till vila

 

skymningen smyger på

 

tänder ljuset på bordet
kupar handen runt muggen med ängeln
blundar en stund  tättintill

 

© Eva Langrath november 2009

 

 

 

 

 

 




Fri vers (Prosapoesi) av Eva Langrath VIP
Läst 642 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2010-11-07 16:13



Bookmark and Share


  vargtass
Underbart Vackert!!
Stor applåd =)
2010-11-09

  Nina Nightwish
Mycket vackert
2010-11-09

  Julio VIP
Mm va härligt skrivet
2010-11-09

  Bodil Sandberg VIP
Du skriver så fantastiskt bra!..det är den där dova lite försiktiga tonen du alltsomoftast använder dig av i ditt språk i din poesi..alltså som jag ser det..det griper tag - applåder en av de bästa vackraste dikter jag läst!!
2010-11-09

  walborg
Den blå minnesasken - en högtidsstund av minnen och en tacksamhet över ett långt liv - underbar text.
2010-11-07

  Mr Lindemann VIP
Ja, den var så berörande enkel i det vackra, att orden till en kommentar stumnar in i tystnad och saknad i stillhet
2010-11-07

  Bibbi VIP
Underbart ljuvlig poesi.
2010-11-07

  lodjuret/seglare VIP
en finstämd högst personlig text om öden bortom horisonten
2010-11-07

  aol
en silla så vemodigt minnesvacker poesi, bokmärker
2010-11-07

  lisa"puzzle"svensson
så vackert att jag bokmärker!
2010-11-07
  > Nästa text
< Föregående

Eva Langrath
Eva Langrath VIP