Det är en annan sorts ensamhet
när man är två
fast en
och en.
Jag har mörka skuggor
lindade runt midjan
som markerar var dina armar
inte är.

Det är kallare nu.

Allt är outtalat
och kanske tydligast så.
Ord kan bara bli
skeva.
Jag sa att det är vad det är.
En exakt beskrivning
och sedan punkt.

-

Men ibland sveper jag in mig
i tre lager tyg
och tänker att ensamheten
skulle kännas varmare
uttalad.