Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skoluppgift. Novell på 8 sidor. Jag lägger upp två i taget, för den som undrar :)


Varm sten. Sida 1-2.

Sida 1.

Resten av dagen var helt okej. Biologi. Sedan Keramik&Lera i omskapande.
Och även idrott senare på dagen. Det var lite vildare på planen än vad Isobell vanligt vis tyckte om/egentligen föredrog. Men kände att nu var det faktiskt dags att dra i. Nya gymnastik lektioner. Nya lokaler och nytt folk. Totalt ny skola och mer styrka. Mer än någon gång i den lilla staden Tulsa.

Hon drog iväg, snodde bollen ifrån utnämnda ledare och tredje årskursaren Leo Rosén, och gick på mål.
Hans gäng jublade ifrån läktarna skrek i kör och okör:
” Woh! Kom igen då Iso. kom igen, kom igen!”
Nån annan skrek ”Spring, han kommer ifatt dig!”
Då Isobell hörde det kände hon hur benen ökade takten och hon kände hur det spred sig i kroppen. Den där känslan .vilken känsla.
”Det här är kul!” andades hon ut.
”Ser du till att göra mål innan Leo hinner ifatt bollen,tycker även jag att det är kul! ” Ropade Hampus (från 2a årskursen) uppmuntrande efter henne. Hon tittade över axeln och såg att han höll takten med henne då ingen annan gjorde det.

Hampus: Blont, mellanlångt, tjockt hår. Ca 187cm lång. Gröna ögon. Slim kropp. Visade mindre än vad han orkade, och gjorde förmodligen alltid på så sätt.
Han var så gott som färdig analyserad med ett ögonblicks uppmärksamhet.
Hon behövde aldrig mer.

Hon ledde, han nickade. ”Skjut!” ropade han. Och hon lät bollen glida ur greppet så som den skulle. ”Den träffar ..?!” Osäker på om den skulle det eller inte. ”Nej...” Kom det som svar vid hennes sida. Hampus gjorde rebounds. Den här gången blev det blev mål.
Matchen avslutades efter ytterligare 7 minuter av svett och misslyckande. De lila laget vann över de röda. Någon skrek ”Yes!” och någon tackade Hampus för att han gjort vinnarmålet åt laget. Hampus vände sig emot Isobell och sade: ”Det var ju egentligen du som gjorde skottet, jag hjälpte dig bara styra in det” Hon försökte att inte se så besviken ut, hon hade velat lyckas själv.
En tredje part deltog i samtalet och sade att ”Inte trodde jag att den rara lilla Isobell hade sån fart.” han skrattade ”Fan vad häpen jag blev !”
Leo. Han var bra men inte så snabb. Passade mest bollen, eller sköt långt. Brunt lockigt hår, som stålmannens skruvar i pannan. Lite kortare än Hampus..kanske runt 179cm. Lite mer muskulös. Han var trots allt med i laget.
”Tack..eller nått!” Hon log ärligt nu, hon var stolt över sin snabbhet. Det drog dock ner hennes kraft, man kan inte vara smidig och snabb, samt som stark och tålig.
Hon skulle ändå valt smidig framför stark, om det varit ett val man gjorde.

Isobell såg att Hampus nickade med hållande och sprang sedan mot portarna.
”Iso, vi går också nu va? Annars hinner vi inte se början av Pretty little liars. Och jag vill verkligen veta vad för hemligt Jenna och Alison har emellan sig.”
”Okej, vi går.” De bytte om och bunkrade ner sig framför tv hela kvällen.

Isobell kunde inte koncentrera sig i skolan. Hon kände sig ängslig och hon nästan gömde sig så fort hon fick syn på en dator. Hon hade inte pratat med @DelayedWords någon gång den här veckan.

Sida 2.


Även fast hon var förlåten.
Hon längtade till honom, hans humor, hans ömhet, hans otroliga tankat och öppenhet.
”Åh, jag vill träffa dig. Ett år äldre. Men så mycket bättre än vad man kan tänka sig!”
Medans hon sa det tänkte hon för sig själv hur härligt det vore och att hon, faktiskt, inte alls skulle haft någonting emot att han :Kissed her cheek... komiskt.
Hon fnittrade.
Hon hade tagit hennes email '@KissmyCheek' i meningen om vad hon ville. Det var en personlig tanke.
Och sen kom hon på sig själv. Hon hade klagat högt. ”Oj,fan” hon tittade sig omkring. Hur många hade hört ?
”Ja det kan man lugnt säga Iso, jag tror ditt dagdrömmande har tagit ett steg för mycket.” Isobell skämdes, men det hade i alla fall inte varit något jättevarligt ...kanske. Maja fortsatte sitt scenario då hon inte sa något själv. ”Offentligt dagdrömmande är nog inte alltid positivt. Du kanske får någon av oss andra att dregla, hur skulle det se ut ? ” skrattade Maja , fast med en glimt av avundsjuka i blicken.
”illa” fnissade Isobell så gott som ostört.

Det var komiskt. Maja brukade aldrig vara avundsjuk, hon var så full i sig själv att hon aldrig hann vara det. Men nu var det annorlunda. Undra varför ?
”Du Majsan, är du avundsjuk ? ” hon var alldeles för nyfiken för att inte fråga.
”Vem skulle inte vara det? Du har skolans hunk, Leo Rosén efter dig. För att inte nämna att han går i tredje årskurs. Plus skolans play-playa runt, efter dig och han verkar ha fastnat för en gångs skull.” Maja suckade.
”Gillar du någon av dem?. Du vet jag har nobbat dom båda två.” påminde Isobell.
”Jo, eller nä. Fast, ja det vet jag i alla fall. Du har ju din 'mystiske internetkille' någonstans Här på skolan som förmodligen också letar efter dig” Maja flinade motvilligt.
”Vad gör du med killarna. De drar sig som flugor till hästskit?”
Ingen kunde låta bli att skratta och, tyvärr störde de lektionen och ombads att lämna rummet.

”Men Maja, du vet att jag absolut inte har Nånting gemensamt med Leo, och om det är Hampus du gillar så, ja. Han är som han är. En player. En kompis som jag faktiskt har nånting gemensamt med. Men han är som han är, och inget mer.” försökte Isobell igen. Medans de traskade ner i genom korridoren.
Maja tittade undrande på henne. ”Varför är du så fast vid han, den där @DelayedWords, som du chattar med.”
”Ingen aning. Eller jo. Jag menar han är sig själv då han pratar med mig, det märks. Han är bara otrolig och det är spännande att vi faktiskt går på skolan båda två. Så det Finns ju en chans att nånting händer.”
”Okej” Maja sa inget mer efter det. De tog en tidig lunch och mötte Annelott i matkön. Det var uppskattande kycklingsallad till lunch. Efterrätten var chokladpudding med grädde och syrliga hallon.
”Mums!” gav Maja med sig. ”O gud ja. Det finns inget godare” lade Annelott in. Sen såg det ut som om hon kom på något plötsligt och bytte samtalsämnet.
”Har du sett honom nån gång? ” frågade hon.
”Va?” Isobell visste verkligen inte vad Annelott tänkte på, för det enda hon själv
kunde tänka på var chokladpuddingen som som satt och smaskade på i slowmotion.
”Ja men han den där chattkompisen?” Annelott hade inge tålamod alls då Maja kom in och rättade henne och sa ”Internet Ki-illen.” mellan slevarna.




Prosa (Novell) av Novalill
Läst 276 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-11-08 14:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Novalill
Novalill