Omsluten av djupan smärta.
Brustet hjärta svårt att läka.

Tröstlöst skall orden falla,
för frusen själ!

Sarjad till okännedom.
Röda är de tårande ögonen.

Trolös skall jag vandra,
in i mörkrets boning!

Förvirrad av vanans makt.
Borta äro viljan att möta andra!

Förtvivlat skall gropen grävas,
för att gömma hjärtats sköra bitar!

Ensamheten...
Ensamheten äro åter igen min bästa vän!