Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Apati.


Tårarna rinner, klumpen i halsen som är så svår att svälja, den har suttit där länge nu. Blicken är tom, apatin har tagit över, det levande är dött.

Endast tomhetens brunn finns att ösa ur. Inte ens bottenskrapet kan ge något trots att en och annan känsla väcks till liv i en liten kort sekund, men de stannar inte, inte tillräckligt länge för att värma, inte tillräckligt länge för att läka.

Det livsuppehållande droppet, kyler kärlen när näringen vidmakthåller tråden för cellernas uppbyggnad. Moderns svala hand smeker honom över håret, hon blöter hans läppar ofta. Hon ser när tråden brister.

 

(c) tk.  




Prosa (100-ordare) av thyra
Läst 407 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2010-11-09 00:36



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Innanför skinnet - rakt in i hjärtat...de sista orden bär jag med mig
2010-11-10

    ej medlem längre
den skar djupt.
2010-11-10

    ej medlem längre
Stark, berörande text. Fint skrivet!

"Moderns svala hand smeker honom över håret, hon blöter hans
läppar ofta. Hon ser när tråden brister."


/Ann
2010-11-09

  lodjuret/seglare VIP
jag tycker nog mest om tredje stycket, kanske för omsorgen som känns mer positiv än texten ovan, tvenne rosor förtjänte den
2010-11-09

  peter markurth
snyggt
2010-11-09
  > Nästa text
< Föregående

thyra
thyra