Pansarsköldar som inte längre skyddar
De svek oss och våra lemmar som länge varit svarta av kölden
Hur skall jag kunna yttra mina bittraste förmaningar
när munkavlar bakar mina ord i en enda massa
Min deg är seg
Men din röst är en tröst
I ensamheten
Jag var där först
I en hög av förkolnade kroppar