Tusen år i samma färger
Tusen år i samma spår
Plantan sig mot regnet svärjer
Samma murar som igår
Sol, förljugen plantan snärjer
Fåfäng flykt från törstigt sår
Sig från blötan plantan värjer
Står där regnet aldrig når.

Ökenmörkret kölden hälsar
Natten tär på plantor små
Falskt av nöden sydda pälsar
Klär snart var förfrusen tå
Mot djup rest på raka rälsar
ljus blir ovän, rätt blir rå
död åt den som liten frälsar
död åt den som bakom gå

Lammet ryckt ur herdehänder
sliter slöjans skydd isär
Stjärnklädd sky och skymningsstränder
hån för den som bojor bär
Säll den frihet viljan sänder
Säll den känsla viljan när
Ljuv essens som lågor tänder
har en vän i vart begär

Himlens valv och världens fogar
Intet värt mot älvans sång
Skimmeralv från trolska skogar
griper an med silvertång
Drömmen i vart hjärta plogar
fåror som ej läks av tvång
Spänd står dag med röda knogar
flådd av skymning än en gång

Vilsna rop i mörkret ekar
mager gosse ensam kvar
långt från skratt och trygga lekar
Trött och hungrig lämnats har
En av tusen klippta vekar
född av ljuset prins han var
Liten gosse livet nekar
Älvors stjärna lyser klar

Tiden vandrar. Åren rinner
reser över hav och land
Hon var dödlig snart upphinner
maler åldrad sten till sand
I vart gömsle hon oss finner
längs sin färd mot världens rand
Hon ett avslut för oss spinner
Tar i vemod varmt var hand

Gråt från himlen molnen häver
Tår om vintern blir till is
Frost tillslut vår planta kväver
bryts itu av kylig bris
Stormen rasar vinden kräver
girigt ut sitt sanningspris
Mullens tystnad glömska väver
Graven täcks med sorgeris

Tusen år av glömda tårar
tusen år vid frusen vik
Hjärtan som i blindo sårar
gör var sten till sin relik
Evig rad av blinda vårar
stämmer upp i dov musik
Upp till dans går tusen dårar
Människa du är dig lik.