Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bättre och bra.

Det är bättre nu. Jo jag minns det, förra året. Äter gör jag nu, ja jovisst. Inga panikångestattacker i hallen eller bland folk nejnej. Jag tror mer på mig själv nu ja, jo det är väl sant ibland. Jag vet mer hur det kommer sig att jag mår som jag gör, jo men det är ju käckt. Bättre, inte som förut.

Mm, bättre... Men inte bra. Nej. Vad gör man när bättre inte är bra? Hur ska de lyssna, de kan ju svara och säga att "det är ju bättre nu" och jag skulle inte ha något att säga. För det är sant, det är bättre nu. Men att veta vad det är som gör att man mår, det är skrämmande. Att se allt det man påverkas av, påverkats av. Det som man inte sett, som är där, och man kan inte slå ihjäl det. Man kan inte riva sönder det, riva så att det blir till trasiga bitar som inte klarar av att sitta ihop. Nej, man står där, man ser. Men man kan inget göra. Man står där och påverkas, som genom en tv skärm, men man kan inte stänga av.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sådan. En sådan med problem hemma. Jag trodde inte det. Men jag har aldrig känt mig själv. Jag vet inte vad det innebär att känna någon. Men någon kan säga, du är frisk nu. Du är redo. Du mår bra. Men det var ingen som sa, bättre är inte alltid bra. Nej, men det vet jag ju nu. Bättre är inte alltid bra. Det får en att inse, att bra är längre bort än vad man trodde. Mycket. Längre. Bort.




Fri vers av Linnea Ingrid Marie
Läst 155 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-11-11 21:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Linnea Ingrid Marie