Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fortsättning på Varm Sten. Novell skriven av mig! :)


Varm sten. Sida 5-6.

Sida 5.


”Iso du lyssnar inte ett skit!” Maja vrålade. Med en spetsad körsbärstomat på gaffeln hon viftade runt med.
Isobell fnittrade. Det ende hon nu kunde tänka på var hur en seriestripa i tidningen om den där tomaten som skrev :”Ät mig inte Ät mig iiinte !! ” skulle se ut.
”Iso, vad är det med dig idag?...Tråkmåns!” sade Maja.
”Va? ”Isobell tittade på Maja, vars röst hon plötsligt hört.
”Ja vad är det med dig idag”. Upprepade hon.
”Men Maja om du inte lyssnade på mig tidigare så är väl du ändå en egoistisk bitch, för tillfället antar jag. Varför ska jag då behöva lyssna på ditt babbel ? ” anklagade hon sin kompis.

Det blixtrade till i Majas ögon ”Vad fa...!”
”Sch! .. sluta nu!” Bad Annelott med ett finger på bådas läppar. ”Nu är det så här Maja. Att Isobell är och har varit nervös hela dagen för att hennes mystiske kille går runt och letar efter henne och han går i min klass (enligt honom).” hon väntade och kollade så att Maja hade lyssnat och sedan fortsatte
”Och Isobell. Maja funderar över att berätta för Hampus om vad hon tycker om honom. Vilket är Looo~ve” sedan log hon. Mission accompliced. Allting förklarat inget förlorat.

Isobell tyckte hon borde säga nånting. ”Maja, det är lugnt, Hampus kanske kan vara en snäll kille och har säkerligen kommit över mig vid det här laget. Haha!”
Maja log ”Tack. Och ja. Det är lugnt åt ditt håll också. Det vinns bara snälla killar i Annelottes klass” Isobell log blygt.
”Och jag är en av dom hoppas jag?” alla tystnade och fäste blicken på Hampus. Sedan på hans tröja. Den var vit, med ett svartvitt tryck med piano noter och musiktoner bland texten :
”Delayed Words, can hurt” andades Annelott ut. Och tittade försiktigt på Isobell, som satt där helt förlamad.
Hampus. Var det Hampus hon hade pratat med i 1,5 år?

”Texten stämmer bra eller hur ?” Frågade han dem leende.
”Jag tycker jag har hört den frasen förut någonstans bara..” svarade hon virrigt.
Annelott var dålig på att ljuga. Fast nu ljög hon ju inte, bara undanhöll. Och det var nästan samma sak för henne. ”Men varför är du extra-glad idag? ” log Annelott chockat mot honom. Fast än hon visste svaret: Isobell.
”Man kan väl säga att jag letar någon speciell. ” han log ännu bredare, hur det nu var möjligt.
Maja följde Annelotts blick till Hampus, sen hans tröja. Och sist till Isobell. Hon förstod också nu. Majas ögon fylldes med tårar i samma sekund.
”Hampus, var vänlig att gå” sade Isobell.
”Okej..vad nu än som är på gång. Så vill jag nog inte höra det.” Det var vad han sade då han lyfte han armarna i ett frågetecken, och gick sen.




Sida 6.


Majas tårar hade börjat rinna ner för hennes kinder. ”Gud vad jag hatar att alla gillar dig, fast än de inte ens vet vem du är ännu! Du är verkligen en häst...” sen kunde hon inte fortsätta. Det vart för mycket.
”Iso, du borde säga till Hampus snarast möjligen.

Isobell gick med på att springa efter Hampus och låta honom veta att det var hon, som han letade efter.
Han hade hunnit gått ganska långt. Så hon fick springa om hon inte ville tappa bort honom bakom hörnet som hon nyss sett honom runda. ”Hampus, vä..vänta!” Han vände sig om och, faktiskt log. ”Vad får mig denna äran att du springer efter mig?”
”Vart är du på väg?” andades hon tungt.
Förskjutton, hon hade ju sprungit igenom tre X 100 meters korridorer. Om inte mer. På ett par millisekunder, kändes det som.
”Till biblioteket. Jag har inte skrivit uppsatsen ännu ..”
”Ja just de, Annelott struntade i att rida med oss och gjorde den igår..” berättade Isobell. ”Jasså, hon var snabb.” han skrattade lätt. Och tittade emot bibliotekskorridoren ” Skulle du med, eller vad sa du? ”
”Javisst, jag hjälper dig..” sa hon så entusiastisk hon kunde och började gå på hans vänstra sida.

Isobell kände hur hon skakade av nervositet på väg in i biblioteket. Vad skulle hon säga?
”Vi kan börja leta efter andra upplagan av Fysik B..vad den nu har för titel.”
”Det spelar nog inte sån stor roll .det står även fysik B med stora bokstäver på bokryggen.” hon tittade på Hampus som såg undrande ut ” åh, jag känner igen den ifrån en gång då Annelott lade den i skåpet..jag har en tendens att komma ihåg minimala saker..” förklarade hon sig.
Han nickade och fortsatte noggrant skanna bokhyllans alla böckers ryggar.
”Vad skulle vi leta efter sen ? Den där boken som berättar hur konsten och levnadssättet förr i tiden hade för koppling och intresse ?”
”Öum.. Ja det var nog det den handlade om...” Hampus hade verkligen ingen aning om vilka böcker han letade efter. Så Isobell tog på sig det mesta, som hennes jobb att leta upp.
Isobell stannade blicken på en bok: Förhistorisk konst&konsten om att leva. (så som hon hamnade i andra tankar).

Hon kisade lite i ögonvrån på Hampus. Han var söt. Inte irriterande längre. Han var heller någon utan känslor.
Han skadade andra innan han själv blev skadad bara, ganska enkelt. Ganska logiskt.
Men han hade tydligen fastnat för Isobell. Då de pratat över chatten. Så varför skulle han dra sig undan nu då hon redan visste så mycket om honom.

”Jag gillar dig tröja. Den säger mycket.” sa hon innan hon han tänka på vad den faktiskt var sant. Den stämde ju in på allt i hans liv. Så gott som.
”tack” sade han förvånad över att tystnaden bröts.




Fri vers av Novalill
Läst 209 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-11-13 12:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Novalill
Novalill