Du ser igenom mig, mitt emellan raderna.
Varje steg du tar får mig ur balans.
vi vet inte längre var vi har våran stadga.

När jag går igenom rummen som du så ömsesidigt våndade min själ i
hör jag det igen..
Fotstegen som tvingar mig till sömnlösa nätter.

Återigen minns jag hur jag brukade kyssa dig godnatt på kvällen och på morgonen få vakna av dina andetag.

Nu går vi mot samma alster fast inte tillsammans.
Du finns fortfarande kvar, du är en paranoid känsla, en perception som
fortsätter att svälja mina fotspår.

Du är oundnviklig, en graf som inte kan finna sitt element.
Jag är vilsen i ett dunklel som du blev övergiven i..
Samma dunkel som jag overkligt nog blivit indragen i.

När dina tankar smeker min tillvaro får det mig att inse
att min kärlek inte talar sant.

ditt hjärta tillhör någon annan.