Ni formade mig till skam skuld och tukt.

Ur er har mitt hat börjat läcka.

Från er har jag

inte

lärt mig trycka den felande i gyttjan
lärt mig slå på den hund som missförstått matte

Det kan jag så bra mot mig själv.

Från er har jag

lärt mig

att den som aldrig kan ha fel kan man inte argumentera mot
att den som kan böja sig blir den förste att falla ner på stegen
att den som alltid böjer sig utnyttjas

att man är en liten stumpevante som inte är värd ett piss
(ni säger att nämen herregud är det så du tänker och jag säger JA jag döljer inte mitt självförakt för inte älskade madame fick jag släppa ansvar skulle jag slå besinningslöst tills mitt skinn spricker och blodet beblandas med stenar och saxar och allt som gör ont för det är min hjärna mitt hjärta sån är jag så fungerar jag det är en mörk sida jag inte gärna visar upp men jag försöker ju få bort det. För ER skull.)

att den som försöker älska har svårt att hata andra

Jag lyder, ni förnöjs.
Jag förstår, ni har rätt.
Jag lider, det fördols.
Jag tuktas, är er slav.
Jag hatar, det viskar urdjur i rummen.
Jag har mitt monster

ni saknar förståelse.





Det här är min skugga, mitt hat, mitt mörkers mat.