Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag har skrivit så mycket elände om kärlek, satt ord på varenda vrå av mitt brustna hjärta. Det här är raderna om plåstret på såren, kärleken som lappade ihop det igen Det här är ingen dikt.


Det här är raderna om plåstret på såren, kärlek som lappade ihop mitt tusenbitarshjärta

Rysningar, små små rysningar som får håret att resa sig på armarna och sprider kolsyra i blodet. Klockan är två timmar efter midnatt, och hans fingrar stryker längs min ryggrad. Från skulderbladen, ner och upp igen, varsamt och försiktigt tills hans arm faller tungt mot min midja. Ögonen som blinkat trött emot mig den senaste kvarten sluts då mina läppar snuddar vid hans panna. Han är vacker då han sover

Jag har alltid burit mitt huvud högt med ett löfte om att aldrig gå på knä för någon, men då han sover bredvid mig är stolthet bara en parentes i känslan av att vara kär. Mitt högburna huvud vilar mot hans axel, jag målar hjärtan och symboler på hans bara hud. En fjärilsvinge på höftbenet

Han mumlar tyst i sömnen när jag försiktigt lirkar mig ur hans omfamning, låter bli att stänga dörren då jag lämnar rummet för att tända nattens sista cigarett. Jag brukade vara rädd för det här - närheten, tryggheten och lugnet. Men då min cigarett nu börjar glöda är jag lycklig. Lycklig, matt och kär

Jag är kär i hans lite för långa hår och mjuka läppar, jag är kär i hans hesa skratt och sneda leende. Kär i hur hans alltid brunbrända armar sticker fram ur uppkavlade skjortärmar och kär i hur han lägger händerna om min haka, drar fingrarna från mina käkben och upp genom mitt hår. Kär i hur lätt jag är då han lyfter mig

Jag är kär i oss och allt vi är. Kär i honom och hans tusen sätt att driva mig till vansinne. Kär i hur han gång på gång ger mig stryk i Fifa, kär i kramen och pussen på pannan efter ett av alla rensa-luften-gräl. Kär i att han är precis så mycket längre än jag att våra fötter inte rör vid varandras då jag somnat på hans arm

Det finns så mycket vackert i honom, i mig och i oss som jag aldrig tänker vidare på. Hans stora t-shirt som veckar sig över mina späda axlar, söndagsmorgnarna, han skriver kursivt på min underarm. Jag är kär i den stunden, i mitt huvud på hans bröstkorg och min näsa i hans halsgrop. Kär i kvällarna under en filt i soffan, fnittrande, allvarliga och varma med en tom flaska vin på bordet. Kär i hur hans stora händer omsluter mina då jag säger att jag fryser och kär i honom för att han inte håller mig för hårt om natten

Jag skulle kunna stänga dörren nu, han sover än. Jag skulle kunna vända om och gå, som så många gånger förr. Det lilla hjärtat slår så hårt, så hårt. Skärrat men ändå varmt, ändå tryggt. Jag har dansat, ramlat, kastats runt av tusen känslor

Landar alltid i hans famn




Fri vers av tova nilsson
Läst 503 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-11-23 01:06



Bookmark and Share


  julia.s
åh så fint tova. jättefint.
2010-12-24

  hets
åh fint
2010-11-25
  > Nästa text
< Föregående

tova nilsson
tova nilsson