Morgonmörkret bjöd ännu en ensampromenad längs hemtama gator
bedövande tystnad ligger utslängd på mina snöklädda trottoarer

ingen vaknar så tidigt som mina härjande demoner
och jag faller en millimeter från galenskap
men jag är inte rädd för mig själv längre

Ibland tänker jag på de där blå nätterna
när vi fortfarande trodde på kärleken
ibland tänker jag på henne mer än på dig
men jag tänker nog över huvud taget för mycket

jag valde att inte välja
och jag fann ett försent under mattan i hallen
du vet den där grå som känns lite stickig mot
nakna och nyförälskade fötter

Det knarrar under mina kängor
och någonstans trivs jag med mig själv
här på min ensamma planet en morgon i november

I fönstret högst upp i sjuan har man redan smyckat jul
och kanske har han spätt ut morgonkaffet med kärlek
han vinkar och jag ler för jag är ju så bra på det

Jag bryter mönster, målar tavlor och hämtar andan
det verkar så lätt att vara vanlig och göra allt enligt recept
infoga, foga och spela anpassningsspelet de luxe

jag är lite mer jag nu för tiden
tillåter mig både kåt, förbannad och fri att älska
det som gör mina omloppsbanor levande

svarar fåglarna med frihet och sveper in mig i min stickade sjal
snöänglarna har landat på min bakgård
lika vackra och skira som allt det jag saknar