Hatar känslan av att bli kvävd
känna hur rädslan skriker rätt ut
Hur personer med maktbehov
har känt det är ok, det är acceptabelt
att skrämma en annan människa när till döds
även som barn
Att man nu som vuxen ska kunna se förbi skräcken
rädslan för livet, att vara sekunder från hjärnskada eller död
Att varje nerv är på helspänn under huden, inom psyket
när kroppen får tillbakablickar av helvetet som varit
fylls av oro och ångest som försvinner för det mesta
och man kan känna sig trygg en stund
men återkommer alltid som en slägghammare
och naglar fast en i ett skräckfyllt vakuum
där rösten inte når ut fast man skriker
som man aldrig har skrikit förut

Jag förstår inte hur människor kan vara så råa
så oförstående, så brutala
att dem inte bryr sig eller förstår
rädslan som dem ingjuter i en person
som kan hålla livet ut, när personen bara vill kunna vara
och leva ett liv med känsla av trygghet