och hur förklarar jag för de blinda, de cyniska realisterna
att jag ser ditt pojkrum varje gång det börjar lukta höst
att en saknad inte blir mindre
för att årstider byts av
eller att med varje gryning gror en ny dag
med samma början, samma längtan
efter ett annat slut

och hur förklarar jag för läkarna, de neurologiska experterna
att min sorliga bardom inte ledde mig till dig
för att återskapa känslan av kyla, av avvisning
när du berörde varje del av mig
eller att seratonin inte är ett substitut
en gråzon som ska få mig att glömma
hur jag brann upp för dig

och hur förklarar jag för mig, den envisa drömmaren
att dina vackra händer aldrig mer kommer att ta i mig
att jag måste släppa och frigöra mig
från alla de drömmar o fantasier som har etsat sig fast
för de gör ingen nytta i denna värld
där allt sker efter syfte och mål
för att inte klacifieras som slöseri

och hur skulle jag nånsin kunna förklara för dig, den bittra cynikern
att kärlek är lika verklig trots lögner och svek
att den inte kommer gå över
för att du går iväg
eller att någon annan kommer göra dig lyckligare
för att ni delar samma principer
men aldrig kommer att kunna förklara varför
du älskar mig än.