Jag ville plocka alla äpplen på trädet precis alla! Jag var i min egen värld
där äpplena gick före dig!
Du fanns inte!

Då jag plockade äpplena försvann omgivningen,bara äpplena betydde
något.
Jag bröt din integritet på många sätt utan att förstå det.
Jag ville ut och gå, du ville vara hemma och ta det lugnt.
Du följde med, men tyckte inte om det, allt var ju på mina villkor!

Du ville jobba och inte leva på mig, du ville ju skaffat dig ett jobb,men jag
förstod inte att du ville det!
Jag släpade dig hit och dit och visade upp dig, förstod inte att du var blyg
och ville göra dig osynlig.
Ville visa upp dig för alla för att visa att jag var som alla andra.
Du fanns där men ändå inte!
Du sade att det kändes som om jag altid föjde dig och att du inte tyckte om att jag vänslades med dig mitt i stan bland folk.
Jag teode i min enfald att du ville ha det så.

Du försvann utan att lämna det minsta spår efter dig ifrån mitt hem!

Mycket finns att ångra här ,men nu jag kanske lite visare jag är.

Lilla omtänksamma, söta, rara, levnadsglada,hjälpsamma, poetiska
flicka!

Tänk om jag ändå hade förstått, hur du tänkte och tyckte!