Jag är en vit medelålders man, i mina bästa år.

Välutbildad, heterosexuell och i övrigt frisk.

Jag är således priviligierad, från topp till tår.

Bor i eget hus och äter min egenfångade fisk.

Har även friska, livliga barn...som sig bör.

Trivs med livet och har ett bra arbete

och lever gott ända tills jag dör.

Men, detta inte helt utan samvete...

Ity, jag kan inte stillatigande se på

när folk far illa, ratas och slås ut

av samhällsmekanismen som är rätt rå.

När folk drabbas av utslagning utan slut...

Då måste vi hjälpas åt och säga ifrån.

Höja våra röster, vi som kan och vill

göra något för marginaliserade, i någon mån.

Nä, jag kan inte tigande bara sitta still...