2010-11-15
Du/Aska
Jag skrev en sång
den handlar om lukten
efter kvarlämnat papper
ingen kropp skulle klarat hettan
och du var inte annorlunda
det är inte normalt att gråta
allt ligger utspritt
badar i rester av bränd säng
det finns inget kort
på pojke med tändstickor
nej inte heller sirener
hörs i kanterna
och det syns inget
om stillastående väntan
Röken gnuggas in i ansiktet
i mina redan torra läppar
sväller upp i stora blåsor
och du var inte annorlunda
ens när du sov
aldrig som en ängel
det fanns inte några skrik
bara en hög piller
och lukten av läckande plast
det finns inget kort
på pojke med tändstickor
nej inte heller sirener
hörs i kanterna
och det syns inget
om stillastående väntan
Bara en sång om lukten
som alltid finns kvar
även när luckan stängs
jag lindar runt med folie
lämnar händer smutsiga
och en ordlös sång om dig
om det som finns kvar
och du var inte annorlunda
men kanske i kortklippt lugg
i famnen på en dans
en blick i spegeln
blottade dina starka skuldror
innan du sprang din väg
du var inte annorlunda
nej aldrig någonsin annorlunda
med håret i din näve
det finns inget kort
på pojke med tändstickor
nej inte heller sirener
hörs i kanterna
och det syns inget
om stillastående väntan