Lämnade Gaborone avvinkad av vänner och med febern rusande genom kroppen. Hinner knappt sätta mig i flygstolen förrän feberdvalan slår till och jag somnar. Bjuds en påse torkad frukt och en flaska vatten. Drick Rolle du måste dricka far genom huvudet. Somnar.

Vaknar i Johanisburg, tar mig ur planet fast besluten att inte missa skylten ”international transfer” vilket hänt tidigare med mycket besvär som följd. Hittar skylten och skyndar febrigt vidare. Har ganska gott om tid innan incheckning till planet till München. Ah, en toalett. Måste slå en drill och hinna byta kläder. Med hettan sköljande genom kroppen får jag av mig skjorta och brallor. Ner i resväskan och upp med nya paltor för natten på planet. Skyndar vidare, genom kontroller för att komma in i avgångshallen. Plötsligt slås jag av en tanke.

Var i helvete är plånboken? Känner igenom alla fickor. Har jag lagt den i väskan? Ingen plånbok där heller. Måste ha glömt den på toaletten. Mardröm. Tvingad att ta mig mot strömmen genom kontroller med allt vad det innebär. Hjälpsamma, förstående tjänstemän hjälper mig på vägen. Men nej, på toa är den inte kvar. Vad göra? Trots feber och att jag helst av allt bara vill sluta finnas till, bara lägga mig ner och sova tvingas jag fatta beslut.

En sak i taget och det viktigaste först far genom huvudet, för det är vad jag lärt och övat på. Bestämmer att jag måste anmäla förlusten. Efter en timma av hänvisningar hit och dit (några tjänstemän visste inte ens om det fanns polis på flygplatsen) så står jag äntligen framför en polis och kan göra min anmälan. Får en kopia av anmälan. Om stölden få konsekvenser kan den vara bra att ha tänker och tror jag.

Då kommer nästa insikt. Jag har ju inga pengar. Pass och resehandlingar fanns på ett annat ställe så dom är kvar. Kommer på att i resehandlingarna ligger ett kuvert med några Euro i. det får duga så länge.

Resten av resan vandrar jag febrig mellan flygstolar med det enda målet att få sova. Köper en dricka i München innan sista flyget ska ta mig till Arlanda. Sverige hägrar bortom en svinkall horisont.

På Arlanda växlar jag in mina Euro samt tio dollar som hängt med sedan ett besök i Zimbabwe. Får 260 svenska kronor och inser att jag kan ta mig hela vägen hem till min underbara säng i Norrköping. Tåget bara 25 minuter försenat. Slänger mig i en taxi, nu skakande i feberfrossa.

Att ta sig från taxin till dörren (tio meter) och att hämta nyckeln i gömman var nästan oöverstigligt. Hade den inte legat där hade jag nog bara sjunkit ihop och frusit ihjäl på farstubron. Får upp dörren och in väskorna. Upp för trapporna och ner mellan lakan i min egen säng. Orkade inte ens få av mig kläderna och sov i 24 timmar.