spricker upp framför ögonen
tyst krackelerar den
lite i taget
och än går den att andas
att hoppas på
det finns ingen dag att peka ut
ingen händelse just
det finns steg till återvändsgränder
lösgjorda skuggor
motvindar och stiltje
kvidanden från utslitna skosulor
runt fötter som dog
det finns revor och rispor att se
eller inte
och ingen krok för en bärgare
det är många som skrattar
hånfullt
pressar samman sina läppar
och tidens andar
dansar runt min själ
stå stilla säger jag
till galopperande tankar
om den galna människan
stå stilla