Okej. Det är verkligen så att ramarna krymper runt din utspända kropp. Men dina föreställningar om livets överraskningar har jag gett upp för länge sen. Jag berättade för dig vad jag läste i DN: om människor som firar sin alternativa julafton i Thailand. Du ville kräkas på medelklassen. 

Du rullar dina köttbullar varsamt varje år. Stekoset smälter samman med fingrarnas rörelser. Petar in löken i färsen - försöker åstadkomma den totala estetiken - inte bara material. På andra sidan gatan sitter två ensamma ögon och glor. Bakom en nyss uppsatt julgardin blir känslorna svåra att hålla tillbaka.

När andra skottar sina uppfarter ligger du i soffan och skriver en önskelista. Det är verkligen så att ramarna krymper runt din utspända kropp. Jag läser din lista med klar och hög röst. Du drömmer inte om Thailand och du orkar inte ens tänka på medelklassen just nu.

Nej, du vill ha vackra mönster att klä dina väggar med. Du vill att din spända kropp ska dra sig tillbaka. Du vill att den hålögde bakom gardinerna ska få ro i själen.

Utanför ditt lilla hus spricker himlen upp - och stjärnorna rasar i havet.