Påbörjat breven
jag borde skrivit för längesedan

\"Kära moder
Jag älskar dig för att du skapade mig.
Jag älskar dig för att du uppfostrat mina fina syskon
och för att du uppoffrat tid och pengar för vår skull.
Jag kommer klara mig bra i arbetslivet
och det kommer mina syskon med.
Jag har fått resa, skatta och leka.
Vi har aldrig haft problem
med hunger eller pengabrist
och jag har fått uppleva mycket
tack vare dig.\"


\"Kära moder.
Jag hatar dig för att du skapade mig.
Jag hatar dig för allt du gjort mig och mina syskon.
Dina pengar och din tid, åt helvete med den!
Hur känns det för en femåring att sitta gråtandes, förklarandes att hon mår dåligt, dåligt, dåligt av det som händer och att mor måste sluta såra henne och modern svarar \'Jag gör inget fel. Du är oförskämd och ouppfostrad. Det är mitt fel, jag har misslyckats med dig\'?
Jag vet hur.
Orden kommer alltid förfölja mig.
Säskilt eftersom du upprepar dom om och om igen när det faller dig in.
Jag visste om hur ful och värdelös jag var
tack vare dig.\"


\"Kära moder.
Jag vet egentligen inte vad jag tycker om dig.
Vi hatar och älskar varandra.
Vissa tillfällen känns det som jag älskar mer än du
men andra inte.
Jag kanske är misslyckad.
Jag kanske är hemsk.
Men jag är häldre en misslyckad mig
än en lyckad du.
För många påstår motsatsen men du skriker högst.
Vi har haft många goda stunder och ännu fler onda.
Men vi känner inte varandra
och det är tack vare dig.\"


Dom blir aldrig lästa