Svarta snöflingor samlar
ihop spillror
av skuggans gestalt,
som sin sista natt tillbringat
i straffets snödriva.
Suktandes,
sovandes.

Svarta snöflingor
skyfflar undan
dömda drömmar och
synernas lömska svärmeri
till en grop
långt under stoftet.
Samlade och svalda
i svalgens
skrikande stup.


Svarta snöflingors stomme
släpar ostyriga skellett,
för livets sinnen
mot ett säkert slut.
Smäktande och susande
tills stjärnor
slocknar.

Och vår svekfulla svängoms
stora svänghjul
sviktar mot
en saligs skrud,
som slutligen
slits itu,
suddas ut
styckas

i sömnen.

Utanför våra slutna fönster
faller stillsamt svarta flingor

och skuggorna,
suktande


De svävar.