Vad konstigt det är...
Jag tror att jag har börjat vänja mig... vid smärtan
Som jag vet... ska komma
Som jag vet... hur den känns
Jag förbereder mig... i dagar innan
För jag vet... att den kommer vid varje avsked
Känner den redan innan...
Känner mig mer...bara ihålig
Så är det nog för alla... som får utstå smärta
Om och om igen
Man stålsätter sig
Känner igen den... när den är på väg
Anpassar sig...
Lever med den ständigt inom sig
Den ständiga rädslan... gör en vaksam...aktsam
Man är mer rädd för det oväntade...som man inte vet när
Man vet bara att det kommer...förr eller senare
Det med
Det andra blir bara en vana
I det dagliga livet
Vardagslivet...